Morgonen började jättemysigt men sen fick den en tvär vändning ( vilket kommer ganska ofta nu för tiden) vi blev jätte ovänner och gapa och skrek på varandra ;( jag hatar när jag sjunker till hennes ålder ( 5år) jag är den vuxne och bör bete mig som det, men ibland går det bara inte och det känns skönt för stunden att få gapa lite och få ut irritationen men efteråt är inte lika kul och jag undrar då nästan alltid VARFÖR det ska vara sååå svårt att lära sig att INGET blir bättre av att jag står och skriker, bråket går inte över fortare, antal bråk minskar inte och framför allt mår jag inte bättre efteråt. Jag misstänker att det gör inte min dotter heller! Imorse ville hon inte ens säga hej då när jag lämnade henne ;( det gjorde så ont och jag gick ut till bilen, tårarna kom och jag ångrade bittert mitt beteende!


Denna bilden är tagen på morgonen när jag fyllde år och hon hade gjort frukost på sängen till mig alldelses själv :-)