Men så söndagen den 26/10 lägger jag mig i soffan och vilar när jag känner att det börjar rinna blod, fort till toaletten.  Det är inga tveksamheter att det är ett missfall för det är stora mängder blod som kommer :(

Ringer 1177 som säger att vi ska åka in till akuten. Sagt och gjort !

Ultraljud visar att det inte finns något liv i magen. Jag är nu i v 17. Antagligen har fostret dött runt v 8-9. Även om detta var tråkigt kände jag en lättnad, jag har känt en oro kring skador på fostret och ev anknytningsproblem senare, men självklart är det jobbigt då bebisen var planerad och efterlängtad!

jag blir inlagd på gyn och får tabletter för att resterna ska komma ut, om detta inte sker ska jag på operation dagen efter för skrapning.  Det kändes väl inte jättekul att behöva bli sövd igen bara 1 månad efter hjärnoperationen,  men så blev det, kroppen skötte inte detta själv och en operation blev det. Den skulle tagit ca 20 min.

När min kirurg kommer och pratar berättar han att op tagit 1,5 Tim och att dom fick avbryta innan dom var klara pga blodförlust.  Han beklagar och meddelar att en ny operation måste ske om ca 2v. beskedet känns tungt eftersom strålbehandlingen börjar om 2,5v,  dessvärre har jag inget val. Men för att spä på det negativa blir jag kallad till gyn. Op på min bröllopsdag,  en akuttid är där på morgonen och får besked vid 18på kvällen att ddet blir morgonen efter. Jag satt och väntade ensam och i onödan på gyn på min bröllopsdag, det gjorde ont konstigt nog!!

Morgonen kommer och jag för 3dje gången på 6v rullas ner till operation. Vid det här laget känner jag mig rutinerad!

Op  tog ca 2, 5 Tim vilket är 2 Tim längre än "normalt". När jag vaknar upp vill jag snabbt ifrån uppvaket, är riktigt less på det hela!

Jag får veta att allt gått bra och nu ska alla rester vara borta.

På eftermiddagen  samma dag som Op så ska jag göra en ny MR röntgen med kontrast denna gång då jag inte längre är gravid. Denna ska ligga till grund för strålbehandlingen och resterna som finns kvar i huvudet.

När jag lämnar sjukhuset den dagen är jag trött!!

Nu väntar strålbehandling pm 5 dagar som varar i 6v.....

Transporten till Skövde skedde i en ambulanstransport, eftersom jag är opererad i huvudet får jag inte åka en sjuktransport ifall något skulle hända som kräver medicinsk vård. Resan var otroligt plågsam varenda sten och sväng kändes. När vi äntligen kommer fram har inte Skövde någon plats till mig så dom lägger mig på MAVA (medicinsk akutvårdsavdelning).

Så fort jag kommer dit blir min hemlängtan STOR, vid detta laget har jag inte träffat min man på 1v och min dotter på 1, 5 v och jag vill bara träffa dem. Anledningen att jag tvekar är att mitt ansikte är svullet och gul blått, och jag är rädd att

Det skrämmer henne :(

jag blir mer och mer bestämd att åka hem när min man kommer och hälsar på, men det är en otroligt skrämmande tanke då man blir "utelämnad" till sig själv. Allt man känner i kroppen känns läskigt och blir huvudvärken riktigt kraftig blir jag paranoid, då känns det väldigt skönt att vara på sjukhus, det var ju "trots allt" bara 6 dagar sen operationen. 

Men efter ett tag så beslutar jag mig att åka hem, bakjouren tillkallades och jag fick prata med en läkare som meddelar att jag kan åka hem, sagt och gjort!

min dotter sover när vi kommer hem och på morgonen efter åker hon med min man tidigt till fritids. Jag har en underbar vän som erbjuder sig att komma till mig på morgnarna när hon är ledig och hjälpa mig med det som normalt sett är enkelt. Vi får ett par mysiga mornar tillsammans och jag är så glad att hon finns i mitt liv och att hon bryr sig. Tack !!

på eftermiddagen träffar jag min dotter och känslan av lycka är total!

Efter ett par dagar hemma så börjar jag blöda från såret och blir självklart rädd. In till vvårdcentralen och dom får lägga ett förband, detta får jag ha ytterligare några dagar!

Efter ca 16 dagar ska stygnen tas bort och det är svårt pga sårskorpor och det tar ca 1 timme innan det är klart.

På ååterbesöket hos neurokirurgen (som jag har haft VÄLDIGT tur att få ha) berättade han att operationen gick som han önskat och att han fått 

bort ca 70-75% av tumören. Han berättar också att det rör sig om ett aastrocytom grad 2, vilket var det bästa ag kunde önska. Lyckan är total, jag kommer troligtvis få se mina barn växa upp till vuxen ålder ;)

Jag får en tid hos onkologen för att planera efterbehandling. Strålning blir det, cellgifter är uteslutet undet graviditeten men kan hända att det får ske efter graviditeten.

........fortsättning följer