del 3

När jag kom ner till sahlgrenska så åker jag på en mr (magnet) röntgen av huvudet. Det tog inte lång tid innan 3 st läkare kom in i rummet och bad mig följa med. Redan här visste jag att beskedet var allvarligt!

Min man var Tack och lov på väg ner så jag slapp ringa honom. Läkaren berättade att dom hittat en 
Tumör och dom tror det är ett gliom (cancer elakartat). Eftersom jag är gravid kan inte alla resurser användas och läkarna är väldigt måna om att jag inte ska fatta några beslut kring graviditeten då jag säger att den kan avbrytas för bästa möjliga behandling. Läkarna menar att det inte behövs i dagsläget. Detta ser jag som ett positivt tecken för min framtida prognos.

det sätts snabbt in kortison och epilepsimedicin. Läkarna tror att det finns en svullnad kring tumören som orsakat retningen som lett till anfallen. Kring denna tid är det mycket jobbigt,  vi vet egentligen inget och tankarna vandrat iväg onödigt mycket, ovissheten är det jobbigaste med att få ett besked med en sjukdom man ännu inte kan bota. Mina tankar löper amok och det enda jag fastnar kring är självklart min dotter som är 6år, kommer jag få se henne växa upp, ta studenten, få barn ?? Detta är frågor jag aldrig kommer få svar på förens dom sker.
Efter nästan 2v på sahlgrenska med massor olika undersökningar får jag komma hem i väntan på en operation.

jag hinner bara vara hemma i nästan en vecka när kirurgen ringer och meddelar att jag fått en tid nästa onsdag för operation.

väl tillbaka på sahlgrenska dagen innan operationen blir jag informerad om att tumören var större än dom trodde och den uppmätte hela 4,5×5,5cm. 
I samband med de epileptiska anfallen så har jag fått en nedsatt känsel och funktion i mitt högra ben, detta är något som kommer att finnas kvar för alltid. Tumören ligger precis angränsande till det motoriska för min högra kroppshalva och kirurgen meddelar att det finns en risk att  min högra hand permanent blir obrukbar efter operationen och att jag tillfälligt blir lam i höger sida men att det går över efter några dagar eller veckor. Att min högra hand skulle bli obrukbar var något jag inte var beredd på och tyckte att det kändes jättejobbigt.  

läkaren berättade också att operationen skulle ta ca 5-6 timmar. Han skulle borra 2 hål i skallbenet och sedan fräsa ur en bit. (Ca 6×7cm).

Efter kirurgen träffade jag narkosläkaren,  hon berättade lite och frågade en del inför narkosen. 

Innan operationen var jag tvungen att duscha med speciella tvål för att minska infektioner. 

Sen var det bara att ringa till min dotter och säga god natt och sen min man. Jag var först ut på morgonen operations schema.....fortsättning följer


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

blizy

När livet inte blev som väntat

RSS 2.0