Transporten till Skövde skedde i en ambulanstransport, eftersom jag är opererad i huvudet får jag inte åka en sjuktransport ifall något skulle hända som kräver medicinsk vård. Resan var otroligt plågsam varenda sten och sväng kändes. När vi äntligen kommer fram har inte Skövde någon plats till mig så dom lägger mig på MAVA (medicinsk akutvårdsavdelning).

Så fort jag kommer dit blir min hemlängtan STOR, vid detta laget har jag inte träffat min man på 1v och min dotter på 1, 5 v och jag vill bara träffa dem. Anledningen att jag tvekar är att mitt ansikte är svullet och gul blått, och jag är rädd att

Det skrämmer henne :(

jag blir mer och mer bestämd att åka hem när min man kommer och hälsar på, men det är en otroligt skrämmande tanke då man blir "utelämnad" till sig själv. Allt man känner i kroppen känns läskigt och blir huvudvärken riktigt kraftig blir jag paranoid, då känns det väldigt skönt att vara på sjukhus, det var ju "trots allt" bara 6 dagar sen operationen. 

Men efter ett tag så beslutar jag mig att åka hem, bakjouren tillkallades och jag fick prata med en läkare som meddelar att jag kan åka hem, sagt och gjort!

min dotter sover när vi kommer hem och på morgonen efter åker hon med min man tidigt till fritids. Jag har en underbar vän som erbjuder sig att komma till mig på morgnarna när hon är ledig och hjälpa mig med det som normalt sett är enkelt. Vi får ett par mysiga mornar tillsammans och jag är så glad att hon finns i mitt liv och att hon bryr sig. Tack !!

på eftermiddagen träffar jag min dotter och känslan av lycka är total!

Efter ett par dagar hemma så börjar jag blöda från såret och blir självklart rädd. In till vvårdcentralen och dom får lägga ett förband, detta får jag ha ytterligare några dagar!

Efter ca 16 dagar ska stygnen tas bort och det är svårt pga sårskorpor och det tar ca 1 timme innan det är klart.

På ååterbesöket hos neurokirurgen (som jag har haft VÄLDIGT tur att få ha) berättade han att operationen gick som han önskat och att han fått 

bort ca 70-75% av tumören. Han berättar också att det rör sig om ett aastrocytom grad 2, vilket var det bästa ag kunde önska. Lyckan är total, jag kommer troligtvis få se mina barn växa upp till vuxen ålder ;)

Jag får en tid hos onkologen för att planera efterbehandling. Strålning blir det, cellgifter är uteslutet undet graviditeten men kan hända att det får ske efter graviditeten.

........fortsättning följer